Någon frågade mig vilka rädslor jag hade inför förlossningen, Och jag tänkte därför ta och skriva om mina rädslor.

Rädsla nummer 1 : Själva förlossningen, krystningen, Jag var rädd som säkert många andra för förlossningen. Första gången när allting är nytt så tror jag det är vanligt att man oroar sig mycket och undrar hur det ska gå. Det är ju så mycket som kan hända och gå fel och behöva göra kejsarsnitt, var den största rädslan. Jag ville absolut inte att någon skulle göra något kejsarsnitt på min mage, men om det blev akut och var tvungen och göras så skulle jag självklart gå med på det för då finns det ju inget annat alternativ. Som tur behövde jag inte göra något kejsarsnitt och jag födde vaginalt och allting gick jätte bra. Vilket jag är väldigt glad och lättad över.

Rädsla nummer 2 : Kateter i urinblåsan. '' bli tömt på urin '' Jag vet inte varför jag hade denna rädsla. Jag tror det var för jag läste om bieffekter som Edan kan ge, och att det stod att många kan få svårt och kissa och att därför kan man behöva bli tömd på urin, och jag såg även hur många som skrev hur obehagligt det var och hur ont det gjorde. Så jag var livrädd för detta. Tyvärr så var jag tvungen och vara med om detta också. Något av det obehagligaste jag gjort. Jag hade ont 1-2 veckor efter detta runt om klitoris när jag kissade och satte mig ner. Det kändes jätte konstigt och obehagligt men jag tror även det var för förlossningen. 

Rädsla nummer 3 : Spricka. Jag var väldigt rädd för och spricka. Innan förlossningen så oroade jag mig lite över att spricka och jag läste om man hade otur att man kunde spricka enda ner till anal öppningen vilket inte lät så mysigt och att man var tvungen och sy då. Måste säga att jag tänkte på detta rätt ofta, men när man väl låg där inne på förlossningen så var detta inte något man tänkte på alls, inte jag i alla fall. Jag tänkte inte på detta en enda gång och jag slapp faktiskt och spricka. Jag sprack ingenting vilket jag är otroligt tacksam över och jag hade tur som sagt. Då jag läste att detta är rätt vanligt.

Jag tror inte jag hade några mera rädslor. Mer en dom vanliga som alla nog oroar sig över. Mår barnet bra, är barnet friskt osv. Jag är så tacksam över att jag inte heller fick några bristningar på magen av graviditeten. Dock fick jag några över låret och runt om brösten efter amningen för mina bröst svällde verkligen upp av all mjölk. I nästa graviditet så kommer jag nog känna mig mer säker och lita mera på mig själv eftersom jag redan gått igenom en förlossning tidigare och vet hur det går till. Jag tror jag kommer känna att jag klarar av det men jag kommer alltid ha i baktanken att det något kan gå fel och hända, för man vet ju aldrig och det kan ju hända vem som helst.